Martin Luther King dagen/fördjupning/Intervju med Coretta Scott King

Coretta King - den stolta änkan
Text: Ragni Lantz

- Jag tror att jag var kallad att bli Martin Luther King Jrs maka och stöd, så att det skulle finnas någon som såg till att hans budskap och metoder fördes vidare när Martin inte längre fanns kvar.
Det är den övertygelsen, det kallelsemedvetandet som burit Coretta Scott King sedan makens död den 4 april 1968.

- Min roll har varit att informera människor om vad Martin Luther King Jrs liv handlade om, de metoder han introducerade och de enorma förändringar som ägde rum. Vi måste hålla arvet levande, för att den utveckling som Martin satte igång ska fortsätta. Om man verkligen sätter sig in i icke-våldets principer, så förvandlas man som individ - ens attityder, ens uppförande, ens liv! Och när man själv blivit förvandlad kan man använda samma metoder för att förvandla sin omvärld och skapa det "kärlekens samhälle" ("beloved community") som Martin så ofta talade om.

Jag träffar Coretta några veckor före hennes 75-årsdag hemma i villan på Sunset Avenue i Atlanta, det hus familjen bodde i de sista åren dr King levde och där hon fortfarande bor kvar. Huset är fyllt av föremål som minner, inte bara om makens korta liv - han blev bara 39 år - utan också om Corettas livslånga insats för att vårda hans minne. Familjen räknar med att detta hus så småningom ska bli museum, precis som det hus King föddes i och kyrkan han predikade i, men ännu har inga definitiva beslut fattats.
De träffades för 50 år sedan, konservatoriestudenten från Alabama och den unge baptistteologen från Georgia. Redan vid deras första möte i Boston deklarerade han att hon uppfyllde alla de förväntningar han hade på sin framtida fru. De gifte sig 1953 och ett år senare, när båda avslutat sina studier, flyttade de tillbaka till sydstaterna, där han accepterat en kallelse att bli pastor i Montgomery, Alabama.

Martin Luther King Jr blev ledare för en frihets- och ickevåldsrörelse som startade med en bussbojkott i Montgomery 1955. Hans organisation, Southern Christian Leadership Conference (SCLC), ledde en befrielsekamp utan våld - åtminstone från de svartas sida - som så småningom gav dem samma rättigheter som övriga medborgare i USA. Han fick Nobels fredspris 1964 och stod mitt i en av många starkt kritiserad kamp mot kriget i Vietnam och mot fattigdomen i USA när han mördades fyra år senare i Memphis, Tennessee.
Hon födde och fostrade fyra barn - Yolanda, Martin III, Dexter och Bernice, som var mellan 12 och 5 år då pappan dog - men deltog också i demonstrationer och marscher vid makens sida och bidrog konkret till finansieringen av medborgarrättsrörelsen genom att sjunga vid otaliga så kallade "frihetskonserter".

Tvekade du aldrig att axla din mans mantel?
- Jag påstår inte att jag axlade hans mantel. Jag ville få människor att se vad det var som gjorde Martin till en effektiv ledare, så gott jag kunde. Jag ville hjälpa dem att förstå hans filosofi och ickevåldets metoder, som han faktiskt praktiserade varje dag.
- Men jag tvekade aldrig och det tror jag har med min bakgrund att göra. Jag tror att jag blev förberedd för min roll, precis som Martins bakgrund förberedde honom för hans.

Och så berättar Coretta om sin uppväxt på landsbygden utanför Marion, Alabama, i ett hem där föräldrarna, trots bristfällig skolgång och fattigdom, ändå förmedlade självförtroende och framtidstro till Coretta och hennes två syskon.
- Mina föräldrar hade väldigt stark motivation och framåtanda, säger hon. Även om vi var fattiga materiellt sett - vi hade varken elektricitet eller avlopp - så led vi ingen nöd.
Obie Scott, Corettas far, var en företagsam och hårt arbetande man som inte sågs med blida ögon av de vita i trakten.
- Under depressionen jobbade min pappa med att köra timmer. Han var den ende svarta mannen på sin arbetsplats och utsattes för hot av de vita arbetarna som var avundsjuka på honom. De tyckte att chefen favoriserade honom. Pappa brukade berätta för mamma om hoten, och vi lärde oss leva med tanken att han kunde bli dödad när som helst. Vi bodde på min farfars gård vid en föga trafikerad grusväg och varje gång vi hörde ljudet av en bil, trodde vi att "nu kom någon med bud om att pappa hade dödats". Det var förstås väldigt skrämmande för ett barn, men jag lärde mig att leva med rädslan.

Dödsbudet kom så småningom, men då gällde det inte Corettas far utan hennes man. Pappa Obie lyckades genom hårt arbete och uthållighet skaffa sig flera egna företag och dog en naturlig död efter ett långt liv.
Även om sin mor talar Coretta med stor ömhet - och respekt.
- Hon var väldigt intelligent. Hon gick bara fyra år i skola själv, men hon var väldigt mån om att hennes barn skulle få en ordentlig utbildning. "Det ska de få, även om jag måste klara mig med en enda klänning", sade hon.
Det fanns inga kommunala skolor för svarta på landsbygden i sydstaterna vid denna tid.
- De svarta föräldrarna måste bygga sina egna skolor och betala läraren. Lönen var ofta i form av jordbruksprodukter - man hade inga kontanter. Ändå fanns det väldigt hängivna lärare. Jag kom själv i kontakt med flera.

Coretta gick i en sådan byskola till och med årskurs 6 och fortsatte sedan i en privat missionsskola för svarta elever, Lincoln-skolan i Marion, med både svarta och vita lärare.
- Det var som en kulturens oas, minns hon.
Det var här hennes musikaliska talang upptäcktes och utvecklades, ett intresse som hon sedan fördjupade vid Antioch College i Ohio och New Englands musikkonservatorium i Boston.
Men Coretta har mer än sin utbildning att tacka mamman för.
- Hon var en sann "sydstatsdam", och jag har mitt "damiga" sätt efter henne. Folk tycks tro att mitt sätt att föra mig är tecken på högmod, men så är det inte - det är ett arv från min mor. Dessutom är det viktigt med en god hållning när man sjunger.
Coretta King har onekligen en utstrålning som inger respekt. Jag har ingen vana att umgås med kungligheter, men jag tror att det måste kännas ungefär likadant som att vistas i Coretta Kings närhet… Som fotona på köksväggen i Atlanta visar är hon själv väl hemmastadd bland topparna inom såväl världspolitiken som nöjesvärlden.

Vad gör dig mest stolt, när du ser tillbaka på åren efter din makes död?
- Det Martin gjorde under sin sista tid - protesterna mot Vietnamkriget och hans försök att förbättra de ekonomiska förhållandena för alla fattiga, oavsett ras - var mycket kontroversiellt och uppfattades som ett hot av många. FBI (federala polisen) spionerade på honom och försökte förstöra hans goda namn med falska rykten och förtal. Både svarta och vita vände honom ryggen.
- Men jag var fast besluten att det Martin levde och dog för måste få fortsätta. Jag ville skapa ett levande monument, där människor skulle utbildas i ickevåldets principer och metoder, där man kunde lära sig mer om medborgarrättsrörelsen och där arbetet med att förändra samhället med fredliga medel kunde föras vidare.

Vad Coretta King skapade var Martin Luther King-centret för social förändring. Byggnaden på Auburn Avenue i Atlanta, strax intill Ebenezer Baptist Church, invigdes den 15 januari 1982, men verksamheten startade redan 1969.
Strax intill finns King-monumentet med marmorsarkofagen som är dr Kings sista viloplats. Coretta var King-centrets chef i 27 år.
Det har varit jobbiga år, erkänner hon själv. Både hennes motiv och metoder har ifrågasatts och kritiserats. Hon är fortfarande bitter över bristen på stöd från makens organisation, SCLC.
- King-centret var tänkt som ett center för forskning, utbildning och ickevåldsträning, och jag räknade med att SCLC-personalen skulle hjälpa oss med ickevåldsträningen, för det var de som hade expertis på det området. Men de som hade jobbat med Martin sade nej. De ville inte ha med mig att göra. Jag tror de var rädda att centret skulle locka till sig pengar som annars skulle komma SCLC till godo.
Helt ogrundade var kanske inte farhågorna. SCLC fick aldrig samma inflytande efter dr Kings död, medan King-centret och området i dess närhet blivit Atlantas utan jämförelse största turistattraktion med 750 000 besökare om året.
Sedan en del år har ansvaret för de historiska byggnaderna övertagits av den federala parkmyndigheten och ett besökscenter byggts på andra sidan gatan. Centrets personal kan ägna sig åt att se till att arvet från King i form av böcker och tal bevaras och hålls tillgängligt. Just nu utvecklar man centrets hemsida för att göra den mer användarvänlig och interaktiv.

Numera har Martin Luther King Jr en egen nationell helgdag i USA. Det var Corettas andra stora projekt efter hans död. Det var hon som bestämde att dr Kings minne skulle firas, inte på hans dödsdag utan på födelsedagen, den 15 januari. Redan 1969 firades King-dagen för första gången i Atlanta med en gudstjänst i gamla Ebenezer (som numera kallas Ebenezer Heritage), och den traditionen fortsätter.
Men för Coretta räckte det inte att födelsedagen uppmärksammades i Atlanta. Amerika borde ha en nationell helgdag till minne av dess hittills störste svarta ledare. Med hjälp av marscher, namninsamlingar och påtryckningar från både hög och låg blev drömmen så småningom verklighet. 1986 fattade kongressen beslut om att minnet av Martin Luther King Jr skulle firas den måndag som ligger närmast den 15 januari.
Men själva etablerandet av helgdagen var bara början.
- För oss är det viktigt att King-dagen verkligen används till att föra Martins budskap vidare. Det ska inte vara en dag då man tar ledigt, utan en dag då man engagerar sig för sina medmänniskor. "A day on … not a day off", som vi säger.
Coretta tycker också att dagen bör firas på ungefär samma sätt överallt. King-centret ser därför till att det finns informationsmaterial till skolor och organisationer. Varje år tar man också fram en bild av dr King och ett tema som används på affischer, program och flaggor.
Under arbetet med att bygga upp King-centret och födelsedagsfirandet hann Coretta också fostra fyra barn.

- Jag var ensam om föräldraansvaret redan medan Martin levde, konstaterar hon. Han hade inte tid att vara tillsammans med dem och det hade han skuldkänslor för.
- Jag beslöt från första början att barnen alltid skulle komma först i mitt liv och det har de gjort. De har alltid kunnat nå mig, varhelst i världen jag befunnit mig.
Familjebanden är fortfarande starka och alla barnen är involverade i King-centret, även om det bara är Dexter som arbetar där - som Corettas efterträdare. Yolanda är skådespelerska och turnerar i skolor och andra institutioner med ett drama om medborgarrättsrörelsen. Martin III var kommunalråd i Atlanta i sju år, men är nu ledare för SCLC och i full färd med att försöka blåsa nytt liv i den rörelsen. Bernice är teologen i familjen och biträdande pastor i en baptistförsamling i Atlanta.

Vad tror du Martin skulle engagera sig för nu, om han hade fått leva?
- Han ville att alla människor skulle få en bättre livskvalité, svarar Coretta. Det finns fortfarande lika många, eller kanske fler, fattiga i USA i dag som när Martin lämnade oss. Det skulle han försöka göra något åt.
De svarta i USA har visat att de kan hävda sig inom näringsliv och politik om de bara får chansen, men full jämställdhet saknas fortfarande, anser Coretta.
- Vi har 38 eller 39 svarta kongressledamöter men ingen senator i Washington och endast en guvernör, i Virginia. För närvarande måste man vara mycket rik för att vinna ett delstats- eller presidentval och det gör det nästan omöjligt för kvinnor, svarta och andra minoriteter.
Lösningen är en valreform, menar Coretta King, och det tror hon att hennes make också skulle ha kämpat för.

Coretta deltar inte längre i marscher och demonstrationer, mer på grund av ålder och krämpor än bristande engagemang. Hon har också just påbörjat andra delen av sina memoarer. Första delen, "Mitt liv med Martin Luther King Jr", blev en storsäljare och översattes till många språk. När fortsättningen är klar hoppas hon kunna säga ja till fler personliga framträdanden.
Det är de unga som Coretta vill nå i första hand.
- Nästa generation behöver förstå vad som hände under 60-talet och att metoderna som Martin predikade och praktiserade är användbara inte bara vid massdemonstrationer utan i umgänget med vänner och familj, bland kompisar i skolan och i bostadsområdet.

Coretta avled 2006. Här kan du läsa om hennes liv.

tillbaka