I händelsernas centrum…

Hur kom du i kontakt med medborgarrättsrörelsen?
Jag läste vid universitetet i Syracuse, N.Y., i två år och fick sedan en praktikplats på Johnson Publishing Co, USA:s då – och förmodligen fortfarande – största svarta tidskriftsföretag. Deras största publikationer är månadstidningen ”Ebony”, inspirerad av tidningen ”Life”, och nyhetsveckotidningen ”Jet”, de svartas ”Time” eller ”Newsweek”. Jag jobbade på företagets Washingtonredaktion i 3 år som deras enda vita journalist och bevakade bland annat medborgarrättsrörelsen, främst för Jet.

Hur upplevde du medborgarrättsrörelsen just då?
King hade vid det här laget i princip vunnit ”slaget om Södern”. Den viktiga nya lagstiftning som förbjöd segregering på allmänna platser godkändes av kongressen redan sommaren 1964 och jag var själv med och ”integrerade” restauranger, bussar och damtoaletter i Mississippi då, tillsammans med svarta vänner. Den tidiga kampen gällde främst Sydstaterna, men under de följande åren vidgade King sitt verksamhetsområde och försökte bekämpa segregation och förtryck i ghettoområdena i norr med samma ickevåldsmetoder som visat sig så framgångsrika i syd: demonstrationer, bojkotter och eldande retorik. Han försökte också bredda sin bas och engagerade sig i en kamp mot fattigdomen – bland såväl svarta som vita och andra samhällsgrupper. Det ledde till att han fick alltmer kritik från unga svarta separatister som ville ha svart makt, inte integration. Mot slutet av sitt liv tog han också öppet ställning mot kriget i Vietnam, till presidentens och åtskilliga svarta ledares förtret. Jag umgicks nästan uteslutande med svarta, men under 1967-68 upplevde jag vid flera tillfällen att jag inte längre var välkommen i vissa separatistkretsar, på grund av min hudfärg.

Vilket är ditt starkaste minne av Martin Luther KIng?
Mitt första personliga möte med dr King skedde i samband med ett tal han höll vid en lokal demonstration i Washington sommaren 1965 och därefter korsades våra vägar då och då fram till hans död. Mitt starkaste minne av dr King är utan tvekan hans sista tal, ”I’ve been to the mountaintop”. Jag var med i Memphis när han höll det och satt bakom honom på estraden och såg hur spänd han var under hela talet. Det var ju ett verkligt ”avskedstal”, fyllt av föraningar om vad som skulle komma. När själva mordet utfördes var jag och min fotograf hemma hos en av de strejkande renhållningsarbetarna – det var deras kamp King var i staden för att stödja – och jag såg aldrig mer dr King i livet. Ett år senare gifte jag mig med en man som hade varit en av dr Kings medarbetare under kampanjen i norr. Genom honom lärde jag känna Coretta Scott King och alla barnen, och vi hälsade på hos dem flera gånger i hemmet i Atlanta. Vi har fortfarande kontakt. Medborgarrättsrörelsen som jag kände den på 1960-talet finns inte längre, den dog med dr King.

Vilken roll tror du Martin Luther King hade haft idag om han fått leva?
Coretta King anser att om hennes man hade fått leva, skulle han ha fortsatt att kämpa för alla människors rätt till ett värdigt liv. Kings närmaste medarbetare, Andrew Young, blev politiker, men det tror jag inte King skulle ha blivit – han var för radikal. Det är tveksamt om dr King skulle ha lyckats bevara sitt inflytande om han fått leva – hans gamla organisation, Southern Christian Leadership Conference, hör man ytterst lite om längre. Men hans budskap är faktiskt lika aktuellt i dag, och det är jättebra att hans födelsedag blivit nationell helgdag i USA, så att han och det han stod för inte glöms bort. I USA firar man King-dagen genom att göra någon annan människa en tjänst – det tycker jag är ett fint sätt att komma ihåg Martin Luther King, Jr.

tillbaka